Förnuft och känsla
Kategori: tankar
Hej vänner !
Idag har det varit en så underbart skön dag. Allt har flutit på bra, precis som det ska och vädret har varit U-N-D-E-R-B-A-R-T !! Äntligen är det lite vår i luften och man kan börja vistas mer ute, dock är det synd, väldigt synd att jag inte alls kan göra det som jag verkligen älskar att göra ute, nämligen knyta på löparskorna och ge mig ut rakt ut i soken, helst ingen stig alls utan bara ren terräng, springa på känsla och orientera mig fram man GPS-klockan. Finns det något bättre än att vara ute i skogen, det är iaf i skogen jag hittar min kraft och min motivation, det är där jag kan få utlopp för mina känslor, glömma allt som är jobbigt och tråkigt och bara leva i nuet. Men mitt förnuft säger mig att jag är inte redo för träning ännu.
Min tid kommer och tills vidare njuter jag av vädret på andra vis, läser böcker i en skön stol på fotäljen går korta, långsamma prommenader och bara tar in alla intryck som flyger på. Men det var inte vädret jag tänkte skriva om när jag fällde upp datorn, nej utan det är så att jag i ett par års tid går hos en psykolog för att prata och vi har flera gånger kommit in på det här med förnuft och känsla. Hur man ska kunna skilja dem år och hur man ska kunna undgå att känslorna styr allt för mycket. Jag vet att vi alla har ett ganska sunt förnuft men vi har också en känsor, som i vissa fall kan vara väldigt starka. För min egen del handlar det mest om prestation och mål. Jag är så grymt prestationsinriktad att dte oftast skadar mig och min envishet som ibland kan vara till stor nytta gör att jag lätt går in i allt lite väl hårt, jag har alltid tänkt att ingenting är omöjligt men visst är det så att vissa saker klarar en människa inte av? Ett bra exempel på det här med förnuft och känsla kan vara kärlek. Många av er har säkert varit kär någon gång, både lyckligt och olyckligt. Men tänk så här Ni är oerhört kär i någon en person som ofta är snäll och omtänksam men samtidigt trycker ner dig. Personen i fråga låter dig inte leva på det viset du vill, personen vill ändra på dig eller något annat dyligt, ditt förnuft säger dig; ''oj, här är detg något som inte stämmer jag skulle nog må bäst av att säga ifrån eller kanske rent av lämna denna människa''. Men du är ju så kär i den här personen och din känsla säger att du vill vara kvar och göra allt för h*n. Detta tycker jag är ett bra exempel när förnuftet och känslan hamnar i konflikt, då känslan säger stanna och förnuftet säger gå. Och hur ska man någonsin kunna veta vad man ska lyssna på, hur ska man veta vad man mår bäst av och hur ska man veta vilken ''röst'' som säger vad. För min egen del handlar det inte direkt om kärlek till en annan människa utan mer behovet av att lyckas och behovet av att leva upp till alla krav, både från andra men framför allt från mig själv. Jag vill så gärna lyckas och går alltid in med 100% i allt jag tar mig an och det har satt sina spår... 3 gånger har ''väggen'' stått i vägen och jag har kracshat rakt in i den utan att blinka har jag sett rakt fram på målet som bara blivit högre och högre utan att för en sekund stannat upp och försökt lyssna på mig själv vad det är jag behöver. Jag har trängt undan mina förnuftiga tankar som sagt åt mig att ''nu borde du ta det lite lugnt, du är trött och sliten'' och enbart förlitat mig åt mina känslor som säger '' du är så misslyckad om du inte klarar det här''. Nu sitter jag här och är sjukskriver igen, mitt förnuft säger ''vad bra att du äntligen tar dte lite lugt och funderar kring vad det är du verkligen vill, du behöver den här pausen''. Mina känslor säger till mig ''Hallå, du ödslar tid... ska du göra kärriär eller? du måste göra ditten och datten annars är du misslyckad''. Det ger mig ofta ångest att vara hemma och inte göra någonting, men jag tror att vi behöver stanna upp och fundera, känna efter och ifrågasätta oss själva. Jag vet inte riktigt om mitt budskap nådde fram eller om ni ens förstod vad jag menade med förnuft och känsla. men jag hoppas att texten kan påverka något iallafall, det är en fin balansgång vi alla går och det är lätt att i dagens samhälle med krav på framgång och ideal att falla ner i känslornas fällor.
Jag har ofta svårt att kämpa emot mina känslor men jag tränar ochskriver ofta ner på papper vad detg är som händer inom mig, varför gör jag det här? vill jag det här? Det funkar för mig, hurj gör ni för att skilja på vad som är förnuftet och vad som är känslan ?
Idag har det varit en så underbart skön dag. Allt har flutit på bra, precis som det ska och vädret har varit U-N-D-E-R-B-A-R-T !! Äntligen är det lite vår i luften och man kan börja vistas mer ute, dock är det synd, väldigt synd att jag inte alls kan göra det som jag verkligen älskar att göra ute, nämligen knyta på löparskorna och ge mig ut rakt ut i soken, helst ingen stig alls utan bara ren terräng, springa på känsla och orientera mig fram man GPS-klockan. Finns det något bättre än att vara ute i skogen, det är iaf i skogen jag hittar min kraft och min motivation, det är där jag kan få utlopp för mina känslor, glömma allt som är jobbigt och tråkigt och bara leva i nuet. Men mitt förnuft säger mig att jag är inte redo för träning ännu.
Min tid kommer och tills vidare njuter jag av vädret på andra vis, läser böcker i en skön stol på fotäljen går korta, långsamma prommenader och bara tar in alla intryck som flyger på. Men det var inte vädret jag tänkte skriva om när jag fällde upp datorn, nej utan det är så att jag i ett par års tid går hos en psykolog för att prata och vi har flera gånger kommit in på det här med förnuft och känsla. Hur man ska kunna skilja dem år och hur man ska kunna undgå att känslorna styr allt för mycket. Jag vet att vi alla har ett ganska sunt förnuft men vi har också en känsor, som i vissa fall kan vara väldigt starka. För min egen del handlar det mest om prestation och mål. Jag är så grymt prestationsinriktad att dte oftast skadar mig och min envishet som ibland kan vara till stor nytta gör att jag lätt går in i allt lite väl hårt, jag har alltid tänkt att ingenting är omöjligt men visst är det så att vissa saker klarar en människa inte av? Ett bra exempel på det här med förnuft och känsla kan vara kärlek. Många av er har säkert varit kär någon gång, både lyckligt och olyckligt. Men tänk så här Ni är oerhört kär i någon en person som ofta är snäll och omtänksam men samtidigt trycker ner dig. Personen i fråga låter dig inte leva på det viset du vill, personen vill ändra på dig eller något annat dyligt, ditt förnuft säger dig; ''oj, här är detg något som inte stämmer jag skulle nog må bäst av att säga ifrån eller kanske rent av lämna denna människa''. Men du är ju så kär i den här personen och din känsla säger att du vill vara kvar och göra allt för h*n. Detta tycker jag är ett bra exempel när förnuftet och känslan hamnar i konflikt, då känslan säger stanna och förnuftet säger gå. Och hur ska man någonsin kunna veta vad man ska lyssna på, hur ska man veta vad man mår bäst av och hur ska man veta vilken ''röst'' som säger vad. För min egen del handlar det inte direkt om kärlek till en annan människa utan mer behovet av att lyckas och behovet av att leva upp till alla krav, både från andra men framför allt från mig själv. Jag vill så gärna lyckas och går alltid in med 100% i allt jag tar mig an och det har satt sina spår... 3 gånger har ''väggen'' stått i vägen och jag har kracshat rakt in i den utan att blinka har jag sett rakt fram på målet som bara blivit högre och högre utan att för en sekund stannat upp och försökt lyssna på mig själv vad det är jag behöver. Jag har trängt undan mina förnuftiga tankar som sagt åt mig att ''nu borde du ta det lite lugnt, du är trött och sliten'' och enbart förlitat mig åt mina känslor som säger '' du är så misslyckad om du inte klarar det här''. Nu sitter jag här och är sjukskriver igen, mitt förnuft säger ''vad bra att du äntligen tar dte lite lugt och funderar kring vad det är du verkligen vill, du behöver den här pausen''. Mina känslor säger till mig ''Hallå, du ödslar tid... ska du göra kärriär eller? du måste göra ditten och datten annars är du misslyckad''. Det ger mig ofta ångest att vara hemma och inte göra någonting, men jag tror att vi behöver stanna upp och fundera, känna efter och ifrågasätta oss själva. Jag vet inte riktigt om mitt budskap nådde fram eller om ni ens förstod vad jag menade med förnuft och känsla. men jag hoppas att texten kan påverka något iallafall, det är en fin balansgång vi alla går och det är lätt att i dagens samhälle med krav på framgång och ideal att falla ner i känslornas fällor.
Jag har ofta svårt att kämpa emot mina känslor men jag tränar ochskriver ofta ner på papper vad detg är som händer inom mig, varför gör jag det här? vill jag det här? Det funkar för mig, hurj gör ni för att skilja på vad som är förnuftet och vad som är känslan ?
Bloggadress: http://carambola.blogg.se